Alla inlägg under mars 2014

Av christine - 28 mars 2014 11:45

Jobbhelg. Gick därför upp tidigt för att hinna vara lite effektiv. Badrumsfönstret var sunkigt värre och skulle fixas till: gamla flagor, svartmögel och gulnad färg. Som värsta knarkarlyan! Hittade en burk fönsterfärg i garaget och sen var det bara att sätta igång. Kl 09.30 var jag klar med första målningen och värd en stoor kaffe vid datorn medans torkning pågick. Jobbar till 20:30 och får se om jag orkar ta en omgång till då eller om det får bli lördagkvällens projekt...Nu ut och sola lite och rycka skäggstrån i solljuset, mera kaffe, lunch och sen till jobbet. Titta vad duktig jag har varit!

 

Om någon skulle undra så är det en FÖRE bild.

 

Bläää vad sunkigt. 

 

  

 


Efter första målningen. Och den där silikonfogen ska snart fixas till!  Kommer bli finfint.

   

Ser ju redan bättre ut. Nu ska jag visa hur ofräscha alla silikonforgarna var. Är snart klar med det också men jag har några gamla godingar kvar.. OBS! Känsliga tittare varnas för otäcka bilder!!

   

 

Äckligt va? Tänk att jag som är en sån fräsch tjej har ett sånt här ofräscht badrum! Hur kan jag ha stått ut med detta så länge?? Tiden räcker liksom inte till... och inte pengarna heller.. så detta blir en budgetrenovering som är både billig och relativt enkel! Har använt fogfinish på både golv och väggar och nu är det bara några silikonfogar kvar. Fler bilder kommer senare.




ANNONS
Av christine - 16 mars 2014 13:30

 Här kommer min berättelse och lite bilder från Öppet spår. Är så stolt över att jag tog mig runt (Även om jag säkert var bland de sista som gled in på arenan i mörkret). 12 timmars kämpande i dåliga spår, med trasig meniskel, bakhalt som attan och muskelbristining i ljumsken efter 2 mil. Dessutom en sömnlös natt och helt nya oprovade skidor och pjäxor! Pust! Bara att komma igen nästa år, förhoppningsvis med bättre förutsättningar och bättre tid... Hade i alla fall inte en tanke på att bryta loppet någongång. Jag skulle ta mig till mål även om det var det sista jag gjorde! 


  

Vi åkte tidigt på söndagen och kom fram till Sälen i ösregn och snålblåst. Här undrade jag vad jag hade gett mig in på... Vattenpölar överallt och typ 6 plusgrader. Stannade till i tältet för att handla vallor, klister och kolhydrater mm. Mitt lager med snickers och daim dög inte, här skulle det vara kolhydrater i alla möjliga former. Bara att köpa, det kanske skulle behövas.


 

Stugan var jättefin och medans grabbarna klistrade och fönade skidorna satt jag och läste min bok under 2 filtar och kolhydratladdade med en massa chips! På kvällen gick hela gänget och käkade på restaurang. Ställde klockan på 04.30 vilket iofs var helt onödigt... kan ju aldrig sova första kvällen någonstans... "Vilade mig" igenom natten och tänkte att nästa natt kommer jag nog garanterat att sova gott!


Frukost och sen iväg. Vi fick parkera LÅNGT ifrån starten och var tvungna att GÅ med pjäxorna och släpa på skidor och tung väska nästan 1 km. INTE KUL, kändes hur långt som helst och jag hoppades att mina Compeedplåster skulle hålla måttet! Väl framme var det redan fullt med hurtiga människor och långa köer till bajamajorna. Här kom pannlampan till väl pass eftersom det inte fanns nån belysning därinne...Pelle och jag kryssade oss fram genom blöt, hal isgata och klafsig vattensnö och ställde oss sist i ledet och inväntade starten. 

      Plupp_knapp.png (97×92)

Klockan är 07. Här är jag fortfarande pigg och fräsch och lyckligt ovetande om vad som väntade.


 

Eye of the tiger. Pelle är taggad, snart kör vi! 


 

Här står vi i slutet av kön. I bakgrunden syns en av vattenpölarna. Nu hade det i alla fall slutat regna. Och nej det är inte solen utan en strålkastare. Det var mörkt när jag började åka och mörkt när jag slutade åka.


 

Flera tusen tappra skidåkare i kö. Veteranerna hade orange färgade västar på sig. Man får en sån när man har varit duktig (eller tillräckligt dum?) att ha åkt Vasaloppet/Öppet spår typ 30 gånger eller nåt.. Respekt! 


 



 

Första blåbärsstationen. Jag orkade ta av mig handsken och var ju bara tvungen att fota. Nu var det ju bara 8 mil kvar! Sedan låg mobilen i fickan och pep och vibrerade under hela loppet utan att jag orkade bry mig. 


 

Blåbärssoppan var god och sportdrycken var också god. Till och med de glutenfria bullarna var ok i brist på annat. Buljongen fick jag tvinga i mig. En kisspaus blev det under loppet, tror toakön var ca 20-30 min. Ska kissa i skogen nästa gång så ser det bättre ut i statistiken.


  

De första 2 milen gick riktigt bra. Hade bra glid och bra fäste med klistret på mina nya oprovade skidor. Det var långa köer i starten, vi sniglade oss fram och det var trångt i alla uppförsbackar. Folk klev på varandras skidor och trillade lite här och där. Jag hittade bra luckor och smet förbi smidigt utan större missöden. Efter 2 mil hade jag åkt längre än jag någonsin hade gjort under min träning på rullskidorna och tänkte att det "bara" var 7 mil kvar. Här var jag fortfarande på gott humör och min tid var inte alls urusel på något sätt och jag hade stakat nästan hela andra milen. Sedan blev det sämre fäste och bakhalt som attan och uppförsbackarna avlöste varandra och tog ALDRIG slut! Det är inte klokt vad MÅNGA uppförsbackar det var!


Efter 3 mil sträckte jag mig i högra ljumsken och det kändes som muskeln var avklippt. Jag hade svårt att diagonalåka, vilket var det enda jag orkade göra pga alla förbannade uppförsbackar och det blev jobbigt att ofta behöva stega uppför. Även på plattare mark kunde jag inte få någon direkt fart pga ljumsken och det började gå långsamt. VARJE gång jag skulle skjuta ifrån så släppte fästet bakåt och det gjorde ONT! Sakta men säkert tog jag mig framåt. Visste att det skulle gå mer nerför efter Evertsberg tror jag det hette. Och sen helt plötsligt hade jag nästan åkt halvvägs. Men nu började det kännas TUNGT. Fick stanna 2 gånger och valla om men det funkade inte bra ändå. Under resten av loppet har jag inget minne av vad stationerna hette, i vilken ordning de kom eller hur just den sträckan var. Minns bara att jag SKULLE ta mig runt och att jag skulle ta en station i taget tills jag var framme. Varje kilometerskylt kändes som ett stort hån. Kunde inte förstå hur en ynka km kunde kännas så LÅÅÅÅNG


Fortsatte att tvinga i mig soppor och kolhydratgele och bullar. Tror det slank ner någon snickers oxå och kände mig konstigt nog aldrig hungrig. Sista milen var mörk och det hade glesat ut sig med folk i spåret. Skön känsla att komma in på arenan och äntligen glida in i mål! Klarade mig konstigt nog utan skavsår eller vurpor trots att folk föll som furor i vissa nerförsbackar. Möttes av hejarklacken Pelle, Larsa och Robban som åkt lite fortare än jag och som redan hade duschat och vilat upp sig när jag kom i mål. De övriga grabbarna var nog redan halvvägs tillbaka till Eskilstuna vid den här tiden. Pelle filmade mig (kunde tyvärr inte lägga upp den) men jag säger i alla fall något i stil med "FY FAN" och "ALDRIG MER". 


                  


                               Men SÅKLART kommer jag att göra om det!   



Sedan skulle chipet på underbenet lämnas tillbaka (stört omöjligt). Försökte böja mig ner men fick kramp direkt. Hörde att tjejen framför frågade funktionären om han kunde ta bort den, så jag gjorde samma sak fast det kändes pinsamt. Sedan hörde jag tjejen bakom mig fråga samma sak... Efter det fick jag faktiskt hjälp med det mesta...var helt slut och gråtfärdig. Vi käkade mat i tältet på arenan, Pelle fick både köpa och hämta mat åt mig, bära mina skidor, väska mm mm mm mm. Sedan väntade en evighetslång busstransport tillbaka till Sälen som tog 1,5 h och jag tänkte att samma sträcka tagit mig 12 h på skidor. Hade ont överallt och visste inte hur jag skulle sitta för att stå ut och åksjuk blev jag också. Bussen stannade en gång för en tjej skulle ut och kräkas medans halva bussen tittade på. Väl framme i stugan blev det dusch (förutom fötterna för jag kunde ju inte böja mig) och lite te innan kvällens sista utmaning: ta mig UPP i våningssängen... Pelle fick såklart putta på! Sussade sen gott hela natten.  


  Robban & Pelle. Trötta men nöjda.









 


Vår fina stuga som vi knappt hann vara i. 


Sen var det bara att städa stugan från allt klister. Vi åkte nöjde hemåt och vi lunchade på samma restaurang som självast GUNDE SVAN. Tur att jag tog en dag extra ledigt från jobbet så jag kunde softa vid datorn med kaffe hela dagen samt en skön långpromenad i lugnt tempo. Träningsvärk? Jajamän!



               

                                         SLUT!












  





ANNONS
Av christine - 2 mars 2014 17:15

Mysig kväll hemma hos Maria P på lördagen. Cyklade dit i ösregn så jag var sådär lagom snygg när jag kom fram. Helt plaskblöt och med håret fjongandes åt alla håll, mascaran rinnandes och dessutom halvblind av igenimmande glasögon. Tur att vi inte skulle gå ut... Så skönt att vira in sig i en filt i soffan och moffa ost, vin, kex och gott vin medans vi kollade Mello. Dessutom orkade vi se en hel film! 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se